Att komma ut
Nu har jag klarat av de sista släktmiddagarna som familj och de första som officiell vegan. Och vet ni vad? Det har gått jättebra! Jag trodde att det skulle komma frågor och suckar och allmänt käbbel, men nästintill ingenting hände. Jag åt min mat, de andra åt sin mat, alla var glada och gladast av alla var nog jag. Lyckades smyga in både vegansk grönkål och vegansk rödbetssallad på julafton och det var flera som åt och ingen kommenterade något. Mina cashewsnickers gick åt som smör och så vidare. På min sambos sida av släkten var det nästan ännu lättare än julafton. Där finns både ägg och mjölkallergiker, så jag har ätit både sojaglass och supergod sorbet i mellandagarna.
Det enda jag tyckte var aningen komiskt var när jag blev tillfrågad var min skinka var gjord av. Jag har ätit massor med astrid och apornas "skinka utan rumpa" och hade med mig den på julbordet. En kär släkting frågade vad den var gjord av, varpå jag svarade sojaprotein. Sagda släkting rynkade på näsan åt detta. Jag förstår att det kanske låter skumt med mat som är gjord av sammanpressade bönor, men jag tycker helt ärligt att likdelsätande är snäppet äckligare.
Nåväl, jag är ute ur garderoben och det var väldigt mycket lättare än vad jag föreställt mig. Hoppas att ni också haft en mysig vegansk jul!
