Emma eats oats

Jag är inte världens största fan av måndagar, det erkänner jag. Ofta tycker jag att det är jobbigt när man precis har kommit in i helgens mysiga lunk och så är det dags att vända blad och köra på med vardag igen. I helgen var vi uppe i Stockholm med anledning av den årliga hillringska lidingöloppstraditionen och att umgås med nära och kära har varit så otroligt mysigt. Att åka hem igen kändes väl okej, men jag hade inte haft något emot att stanna en dag till. Nåväl, Thomas och jag tog tåget till Göteborg, något som jag pushat för eftersom flyget är så mycket sämre för miljön. Det började med en olycka i Katrineholm och fortsatte med elfel och växelfel utanför Skövde. Vi blev tre timmar sena och kom till Göteborg mitt i natten. Vid denna sena (tidiga?) timme hade bussarna hem slutat gå, så vi fick glatt stå i taxikö en bra stund innan vi kunde åka sista biten hem. Fem timmars sömn, sedan var jag tvungen att ta mig upp till en föreläsning som var så avancerad så att jag inte vågade missa den. Bananen till min morgonsmoothie hade blivit ofrivilligt puréad, så jag gjorde iordning en havrelatte i en termomugg. Väl framme vid skolan kände jag att min väska luktade väldigt mycket kaffe, och mycket riktigt, kaffet hade läckt ut i väskan, trots dubbla plastpåsar. Jag förstod ca 0,3 promille av föreläsningen så nu ska jag plugga, ta ett bad och försöka göra matlåda av det som finns hemma. Mina sista pengar på kontot gick nämligen till att köpa en bussbiljett hem för att slippa cykla i regnet. Sa jag förresten att jag har mensvärk också?